JOBBCOACHNING
Regeringen har beslutat att låta arbetssökande få stöd av personliga coacher. Jag har glädjen att vara en av dem.
Läs mer >>
UR FRÖPÅSEN
Om du inte tror på dig själv gör du det svårt för andra att tro på dig. Ägna några minuter varje dag åt det du har gjort bra. Ge näring åt din självtillit att växa!

Fler fröpåsar>>
GUNILLA I MEDIA

Tidscoachen
Artikel i Uppsala nya tidning>>


Coachen är räddningen!
Artikel i amelia>>

Bli en vinnare!
Artikel i amelia>>

Självempati
Artikel i amelia>>

Den här planeten behöver fler människor som är nöjda med sig själva, med det liv de lever, med sin familj, sitt arbete och sina vänner.

Med karta och kompass
i verkligheten



Mitt jobb handlar mycket om att stödja människor att stärka sitt inre ledarskap. Ibland kan det liknas med att vi ska hitta vår inre kompass. Har vi en inre kompass så vet vi riktningen och vet vi i vilken riktning vi vill gå så är det inte så komplicerat längre. Det låter väl logiskt?

Jag tycker att det låter logiskt. Ägnar vi sedan lite tid åt att tyda kartan där vi lever våra liv så blir livet snart ganska lätt att orientera sig i. Med en karta i ena handen och med en kompass i andra handen så kan det väl inte vara så komplicerat?  


Jag har länge tyckt att livet hanteras ganska bra med kompassen och kartan och att det är logiskt att de förenklar livet. Men så drog jag mig till minnes mina egna erfarenheter av karta och kompass. Dessa erfarenheter kommer från paddling i skärgården med havskajak, skidturer i fjällen och på senare tid från orientering.

I kajaken är det oerhört lätt att lägga kompassen något snett och då stämmer inte öarna på kartan ihop med öarna i verkligheten. Likaså kan det vara svårt att i fjällen matcha de bergstoppar som jag ser med de som finns på kartan. En gång tillbringade jag en vecka tillsammans med en vän i fjällen. Vi var alltid överens om vilken riktning vi skulle färdas men under en hel vecka lyckades vi inte en enda gång enas om vilka toppar som hette vad.


Mina senaste erfarenheter kommer från orienteringen. Det är pinsamt lätt att släppa kollen på kartan och bara springa. Självförtroendet fyller snabbt varenda cell i kroppen när jag hittar en kontroll direkt, men när den inte är där jag tror att den ska vara, kan ett lika starkt ifrågasättande infinna sig. Hur beter jag mig sedan när jag vet att kontrollen inte var där utan att exakt veta var där är på kartan?

Det här är tre exempel på hur lätt det är att inte lyckas med karta och kompass. Notera att i dessa fall är verkligheten trots allt som vi förväntar oss. Men ibland känner vi inte igen verkligheten heller. Har du vaknat upp ute på sjön när det råder dimma? Du kan inte se till närmsta ö. Då känns förflyttning inte så tryggt oavsett om du har en karta och en kompass i handen. Eller har du besökt sommarens paradis på vintern när en varm sommarklippa har förvandlats till ett ogästvänligt isberg, där du endast kan ta dig fram med fara för liv och lem?

Ibland förvandlar sig verkligheten i våra liv också till oigenkännlighet. Det kan ske genom en olycka. Det kan komma i form av en oväntad sjukdom. Eller också beter sig livet helt enkelt inte såsom vi förväntat oss och tror att det ska och då hjälper varken karta eller kompass. Då gäller det att vi har byggt upp andra förhållningssätt till livet som hjälper oss att hitta vidare.

Vilka förhållningssätt stödjer dig att hitta vidare? Jag är nyfiken och intresserad. Hör av dig!



OBS! Vill du läsa Gunillas nya broschyr? Klicka här!